Virtuell verklighet (VR) revolutionerar sättet på vilket tonåringar med språkutvecklingsstörningar kan förbättra sina sociala färdigheter. Forskare har nyligen genomfört en banbrytande studie i Nederländerna för att utforska effektiviteten av VR-träning för att förbättra socio-emotionell funktion hos ungdomar som har problem med språket. Denna forskning motiveras av de unika utmaningar som dessa individer står inför, inklusive blyghet, svårigheter med att etablera positiva relationer med jämnåriga samt en högre risk för social isolering och depression.
Tidigare metoder som syftade till att förbättra socio-emotionell funktion hos denna population förlitade sig tungt på hypotetiska scenarier, vilket visade sig vara mindre effektivt på grund av språkbarriärer. Med medvetenheten om behovet av alternativa träningsmetoder vände sig forskarna till VR-teknologi. Med sin immersiva och interaktiva kapacitet erbjuder VR en beteendemässigt fokuserad metod som kan övervinna begränsningarna hos traditionella tillvägagångssätt.
Denna studie involverade nio tonåringar som hade diagnosticerats med språkutvecklingsstörningar. Under en period på sex veckor deltog deltagarna i veckovisa 50-minuters sessioner som inkluderade frågeformulär, diskussioner, färdighetsövningar samt VR-träning känd som InterAction. VR-träningen innefattade olika aktiviteter såsom att diskutera målfärdigheter, analysera rollspelsvideor, verbalt öva samt interagera med virtuella jämnåriga i sociala situationer.
Resultaten av studien visade att VR-träning är både genomförbar och väl mottagen i en skolmiljö. Trots vissa mindre tekniska problem rapporterade deltagarna inga negativa effekter relaterade till VR. Tvärtom uttryckte de höga nivåer av nöje och förväntan inför framtida sessioner. Realismen i upplevelsen bedömdes högt, vilket indikerade en stark känsla av närvaro och engagemang.
Även om resultaten inte var enhetligt positiva för alla deltagare, med vissa som visade större förbättringar i socio-emotionella färdigheter än andra, kan variabiliteten tillskrivas en initial övervärdering av färdigheter som deltagarna blev medvetna om under träningen.
Även om denna studie främst syftade till att utforska möjligheterna med VR-träning, så indikerar dess lovande resultat att VR kan vara ett effektivt verktyg för att förbättra sociala färdigheter hos denna specifika grupp av tonåringar. Framtida forskning bör involvera större deltagargrupper, kontrollvillkor samt olika bedömningsmått för att bättre utvärdera effektiviteten av VR-träning.
